Veronica Odén

Nu har jag ridit och fixat i stallet, det är lagom mysigt när det snöar hela tiden. Blir bara blöt och äcklig.
Funderar på vad jag ska göra nu på eftermiddagen och kvällen. Är sugen på att hitta på något, spela badminton, åka å bada eller så. Någonting.

Skulle gärna ha lite sällskap under kvällen också men det är nog bara glömma. Tror inte sovsällskapet vill sova ute på landet när han börjar jobba 6.30 i Sickla köpkvarter i morgon . Men jag har inte haft sovsällskap sen söndags och jag börjar bli lite lätt deprimerad av att inte få sällskap mer än av grannens katt. Hade det inte varit för att han jobbade till jävligt sent i natt hade man kanske vågat hoppas på lite sovsällskap men det gick inte. Men jag fick i alla fall ett sms på förmiddagen från honom där det stog: I väntan på att få träffa dig igen. Jag tänker på dig, varje dag, varje timma, minut, sekund. Jag blir lycklig av att tänka på dig, du är mitt lyckopiller. Det får en att orka kämpa lite till. Får mig att känna att det är värt väntan för jag vet att jag har världens finaste som väntar.